Titel: Sankmark
Författare: Jhumpa Lahiri
Genre: Roman
Förlag: Brombergs
Utgivningsår: 2014
En uppdiktad släktkrönika som tar sin utgångspunkt i Calcutta, Indien, och bröderna Subhash och Udayan. Det är bara femton månader i ålder mellan bröderna, och de växer upp tillsammans med sina föräldrar i ett litet hus bredvid sankmarken. I tonåren resulterar deras olikheter i att Udayan går med i Naxaliterörelsen som kämpar mot fattigdom och maktmissbruk i Indien, medan Subhash enbart fördjupar sig i studier. Subhash reser till USA på ett stipendium. Utifrån detta får läsaren följa bröderna på varsitt håll, och efter hand utvecklas berättarperspektivet till att innefatta fler personer.
Författaren Jhumpa Lahiri har själv växt upp i Rhode Island i USA med föräldrar av bengaliskt ursprung. Ett genomgående tema i hennes böcker är berättelser om andra och tredje generationens indisk-amerikanska invandrare. Vad innebär det för en människa att komma till ett nytt land och ett helt nytt sammanhang? Jag tycker det är en fantastisk roman med många perspektiv. Miljöbeskrivningar från både USA och Indien, tidsmässigt från slutet av andra världskriget och framåt. Det är många personer läsaren får lära känna. Händelserna utvecklas och invecklas snabbt, och jag kan omöjligt ge mig in i beskrivningar utan att avslöja alltför mycket av handlingen. Jag rekommenderar dig istället att läsa romanen.
Några rader ur boken:
”En kväll när de var på hemväg från affären där de hade varit och handlat majs och vattenmelon för att fira att det var den 4 juli, beskrev Subhash hur hans pappa brukade ge sig iväg till marknaden varje morgon med en jutesäck i handen. Hur han köpte vad som fanns att få, det man hade råd med för dagen. Om Subhashs mamma klagade på att han inte kommit hem med tillräckligt brukade han svara: Bättre att äta en liten bit fisk som smakar gott, än en stor som inte smakar någonting. Han hade upplevt en svält av förödande omfattning och aldrig tagit ett enda mål mat för givet.”
