Hon slog igenom i America’s Got Talent och har sedan dess fått en fantastisk karriär med tv-framträdanden, utsålda konserter, och miljoner visningar på Youtube. Det här handlar om multitalangen och fenomenet Lindsey Stirling som gjort fiolspelande med dans till sitt signum.
Lindsey Stirling föddes 21 september 1986 i Arizona, USA, och växte upp i ett helt vanligt arbetarklasshem. Redan som barn var hon fascinerad av dans och fiol och ville ta både dans- och fiollektioner. Hennes föräldrar hade bara råd med en av dem, så de bad henne välja. Valet föll på fiolen, men det kunde bara bli 15 minuter per vecka på grund av familjens begränsade ekonomi. De fick höra från flera lärare att ”ett barn kan inte lära sig spela fiol med så lite träning” men hennes föräldrar envisades och hon började spela redan som sexåring.
Envisheten visade sig så småningom ge utdelning. Stirling hade nämligen en talang utöver det vanliga och gjorde det mesta hon kunde av de korta lektionerna. Vid 16 års ålder gick hon på gymnasiet på Mesquite Junior High, där hon var med i en grupp som hette Stomp on Melvin. Ett av hennes bidrag till gruppen var ett rocksolo på fiolen, som hjälpte henne vinna titeln Arizona’s Miss Junior High.
Hur kom då dansen in i det hela? Hon tog aldrig några danslektioner. Istället lärde hon sig på egen hand genom att kolla upp guider på Youtube. Utöver det gillade hon att gå på fester där hon fick chansen att träna på det hon hade testat hemma. Hennes dansstil är unik och består till stor del av virvlande och akrobatiska rörelser. Det för tankarna till en friare form av balett, och hon utför det med en vighet och naturlighet som får det att se professionellt ut.
För att tjäna pengar till högskolan var hon med i olika talangtävlingar. Där blev hon rädd för att vara tråkig bland all upptempo-pop och spektakulära dansbidrag, så hon bestämde sig för att sätta samman dansen och fiolen till en show som ingen gjort tidigare. Det började enkelt men blev mer avancerat ju mer hon kom in i det.
Att kombinera dans med fiolspelande är naturligtvis inte helt lätt. Medan andra kämpar för att få ut rätt toner när de står stilla, spelar Stirling fartfylld musik i ständig rörelse med hopp och svängar hit och dit och ändå blir det inte en ton fel. I en intervju med Fiddlerman.com, som är en sida med gratis onlinelektioner i fiol, förklarar hon det så här: ”Jag tränar in låtarna sakta, i takt med dansstegen och memorerar stråkrörelserna i muskelminnet. Då känner jag också när jag ska pressa stråken och när jag kan slappna av”.
Hennes genombrott kom i America’s Got Talent 2010, där hon beskrevs som en ”hip-hop violinist”. Till en början var domarna väldigt imponerade. De kallade hennes uppträdande för ”elektrifierande” och hon fick även publikens gillande. Men när hon försökte ta upp dansen till nästa nivå i kvartsfinalen var det fiolspelandet som blev lidande. Uppträdandet blev inte helt lyckat och kommentarerna var i stil med ”du saknar inte talang, men är inte tillräckligt bra för att komma undan med att flyga genom lyften och spela på fiolen samtidigt” eller ”det lät som råttor som blev strypta”. Resultatet blev negativt och där var hennes medverkan slut.
https://www.youtube.com/watch?v=M2xL7D5lPAk
Utslagningen slog hårt mot Stirling, som skrev i sin blogg efter tävlingen: ”Jag var nedslagen av resultatet…Det var smärtsamt och lite förödmjukande. Jag blev tvungen att återupptäcka var jag tog min styrka ifrån”. Men hon ville inte ge upp sin dröm. Hon fortsatte satsa på sin egen musikaliska stil och lade ut sina låtar på internet, där hon fick positiv respons. I en intervju från 2012 sade hon:
”Många har sagt under resans gång att min stil och den musik jag gör… inte går att marknadsföra. Men anledningen till att jag blivit framgångsrik är att jag aldrig slutade tro på mig själv”.
Det dröjde inte länge förrän hon blev kontaktad av filmfotografen Devin Graham som ville att de skulle göra en Youtube-video tillsammans. Hon tackade ja och de gjorde en video till hennes låt Spontaneous Me. Videon ökade Stirlings popularitet och hon började göra videor regelbundet, som hon la upp på sin kanal Lindseystomp, döpt efter hennes första band. Nu heter hennes kanal kort och gott Lindsey Stirling och har över nio miljoner prenumeranter.
Stirling experimenterade med att kombinera fiolen med hiphop och dubstep, och resultatet blev hennes självbetitlade album som släpptes 2012 i samband med en nordamerikansk turné samma år. Innan dess hade hon hunnit samarbeta med en rad artister och gjort covers på kända låtar, bland annat John Legends All of Me och Imagine Dragons Radioactive. Men albumet bestod till stor del av hennes egna låtar och blev en kommersiell succé. Videon till låten Crystallize kom med på Youtubes topp-8 lista med över 42 miljoner visningar i slutet av 2012.
https://www.youtube.com/watch?v=GWcmksIRiBM
Efter en turné världen över som varade i nästan ett år, annonserade Stirling på sin hemsida att hon hade börjat på sitt andra album. 2014 släpptes albumet Shatter Me, där hon för första gången tagit hjälp av andra vokalister, här Lzzy Hale och Dia Frampton. Albumet är lite mer progressivt än tidigare och innehåller en rik blandning av genrer med classical crossover, EMD, trance, dubstep och electrohouse. Det blev en ny succé och albumet nådde en andraplats på Billboard 200.
Låten med samma namn som albumet, där Lzzy står för sången, handlar om Stirlings kamp mot anorexia. Hon upptäckte sjukdomen medan hon jobbade med välgörenhet, på ett behandlingshem för flickor med psykiska problem. Albumets omslag är en referens till detta, där man ser bilden av den perfekta ballerinan innesluten i en kula av glas som håller på att spricka.
Det tredje albumet med titeln Brave Enough kom 2016 och är till stor del samma i stil som Shatter Me, men med en lite mer drömsk ljudbild. Det ger känslan av en harmonisk Lindsey som lämnat sina problem bakom sig och är ute i det fria med världen framför sina fötter. Framtiden ser ljus ut för Stirling och även om en del kommer tröttna på henne, så tror jag inte hon har spelat på sin sista sträng.
