Vi ska ta en tentaöl på Dirty Records, jag och min bokklubb. Vid min ankomst initierar jag av vana min utläggning av traumadumpande karaktär, denna gång om hur min syster under gårdagen valt livet som exotisk dansös och mina erfarenheter av den destruktiva dejtingkultur som bögvärlden är. Gällande det sistnämnda, som är ett evigt enigma, delger jag ypperliga, om än oönskade, detaljer, varpå jag som på beställning ställs inför dagens största chock.
Utan ett ord ställer servitrisen en öl framför mig, vänder sig om och börjar prata med gäster intill. I bröstet svallar känslor av rädsla, genans och medicinskt inducerad apati. Va? Jag kan inte göra annat än att skratta rakt ut! Har baren tagit fel? Ölen ser grumlig ut och teorier om potentiella roofies dryftas, varpå vi alla tar och smakar på vad som visar sig vara en befängt sur öl. Blickarna jag får av mina bokklubbskamrater återspeglar mina outtalade frågor om betydelsen av detta mystiska glas. Vad för en anonym och läskig person kan ha köpt en öl till lilla mig?
Jag skannar rummet efter potentiella förövare och livspartners, men i havet av hipsters med porrmustasch och Dr. Martens fångar ingen mitt intresse. Beslutsamt frågar jag servitrisen med lockigt hår och vänsterglasögon vad som hänt. Hon går tillbaka till baren med uppdrag att undersöka detta väldigt osvenska fenomen, men kommer aldrig tillbaka.
Den mystiska lilla ölen står kvar på bordet. Under tiden flyger tankarna hej vilt i huvudet, till dess att jag blivit helt paff. Ha! Har det gått så lång tid sen senaste uppvaktningen?
En vän fångar av nyfikenhet servitrisens uppmärksamhet och frågar vad som faktiskt hände, och med oväntad besvikelse tar jag emot beskedet att jag inte är så märkvärdig, i varje fall inte i ögonen av någon i baren. Det blev fel i kassan, men servitrisen vill ändå ge oss möjligheten att ta tillfället i akt; “är det någon här som ni vill att den ska vara ifrån?”
Stela skratt och röda kinder tackar nej till chansen att, på ett utomordentligt vis, träffa någon i det vilda. En absurd tanke som givetvis måste kväsas.
Med det återgår vi till den angelägna diskussionen, väl känd som min oändliga monolog, om oförklarlig singelhet. De två straighta cis-männen i gruppen får en bättre insatt introduktion av Grindr och applikationens otaliga under. Efter förevisandet av ett antal oönskade och traumatiserande bilder jag fått, allt från kokslinor på anmärkningsvärt stora underliv till utövande av kinks som bäst lämnas osagda, anser jag att det räcker med det fasansfulla och övergår till vad vår kära grupp är ämnad för. På mitt förslag ska vi läsa Rebecca F. Kuangs Yellowface som handlar om en vit kvinna som genom att stjäla sin döde väns manus, och därtill hennes plats i författarvärlden, approprierar hennes kinesiska historia. Därigenom tänkte jag, som vit man, strategiskt berika min kredibilitet som kulturellt intellektuell och höja mina vänners bild av mig.
En av klubbkamraterna frågar om någon ska ha ölen och till en kör av nej dricker han upp det sista.