Keramiker med miljöintresse
Negar Riahi är en spännande keramiker som vi under sommaren såg arbeten av på Frölunda Kulturhus. Hon har sina rötter i Teheran, där hon föddes 1974.
Negar Riahi är en spännande keramiker som vi under sommaren såg arbeten av på Frölunda Kulturhus. Hon har sina rötter i Teheran, där hon föddes 1974.
Sommarens hetsiga upplevelsejakt är äntligen över. Medan vissa ryser inför tanken på mörker och kyla blir andra alldeles saliga. Här kommer några av höstens boknyheter: klassiker, barnböcker, serier, biografier, noveller, dikter och samhälls. Läs och njut!
Efter Refuseds, vad jag har hört uppskattade, spelning på Way Out West i somras, var det dags för Kulturkalasets publik att återuppleva 90-talet i form av norrländsk hardcore. Visst har Raised Fist släppt skivor även under 2000-talet, men detta är ett band som mer vårdar det norrländska HC-arvet än utvecklar det.
Det är visserligen vit priviligerad medelklass i New York, men det är inte en serie om Sex and the city-kvinnor i höga klackar, och inte heller väna indie-flickor med för långa luggar. Skildringen av Hannah, Marnie, Jessa och Shoshana är en frisk fläkt i en annars rätt så unken värld av kvinnoporträtteringar.
The Legend of Korra är en amerikansk animerad tv-serie, som hade premiär på kanalen Nickelodeon den 14 april 2012. Serien planeras ha 26 avsnitt uppdelade på två säsonger, och är en uppföljare till Avatar – The Last Airbender som sändes på samma kanal mellan år 2005 och 2008.
Då jag för tredje gången sedan albumet släpptes i höstas sätter mig ner för att verkligen lyssna igenom Steven Wilsons senaste verk, tvingas jag att kapitulera. Med sina djupa texter och trollbindande melodier påminner den okrönte konungen av modern progressiv rock om den kraft som musik kan ha på en. På ett personligt plan påminns jag också om varför jag en gång i tiden bestämde mig för att själv hålla på med musik.
Ni vet den här känslan man får när man är ny på en arbetsplats, kanske är man ny medarbetare på en webbtidning, och man har berättat att man är väldigt intresserad av litteratur och det liksom faller sig naturligt att skriva sin första artikel ”om litteratur” men man vet inte …
Så här en månad efter årets filmfestival finns fortfarande många intryck kvar. Man minns invigningen och den bästa respektive sämsta filmen. Den sköna känslan i att vandra mellan olika biografer och kunna ägna veckan åt en av de saker man gillar allra mest: att titta på film. Och medan jag fyllde min vecka med film, gick vår fotograf istället ut och tog bilder i festivalmiljöer.
En brittisk journalist beskrev Burials första, självbetitlade album som ett ljudlandskap ekandes genom ett framtida, dystopiskt London begravt under vatten. Det hyllades av en enad kritikerkår och satte ett helt nytt perspektiv på hur musik under 2000-talet kunde konstrueras. I februari släpptes EP:n Kindred.
My week with Marilyn är den verklighetsbaserade historien om hur den unge Colin Clark får träffa skådespelerskan och artisten Marilyn Monroe. Det hela kommer att utveckla sig till en äventyrsfylld sommar.
Jag möter upp Erik och Johanna från bandet Tyred Eyes på en pub på Andra Långgatan för ett samtal. Det kommer att handla om det kommande skivsläppet, knarkrazzior i Milano och Sverigedemokraterna.
För andra året i rad slog Teater Trixter under två helgkvällar i januari upp portarna till SOLO-festivalen. Programmet, som innehöll både trollkonstnärer, poeter och videoinstallationer, vittnade om en spännande helg.
Två nya singlar, tre videos, ny hemsida, ny logga. Bellaroush från Göteborg gör en intensiv omstart. Jag blir välkomnad in i den, för detta stora band, något trånga replokalen. Bellaroush har dock bantat ner sig ifrån sju medlemmar till endast sex.
Efter en publiksuccé med monologen Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva hösten 2010, sätter nu Stadsteatern upp pjäsen ytterligare en period. Pjäsen bygger på teologen och författaren Ann Heberleins omtalade självbiografi med samma namn, en historia om att leva med bipolär sjukdom.
Trettondagsaftonen firade ett hundratal människor på Kontiki, där sångerskan Hannah Smallbone med band skulle spela. För ett tag sedan nådde mig ryktet om tjejen med den fantastiska rösten och mycket riktigt: efter några lyssningar på nätet så kan jag bara instämma.