Jag och pappa står och väntar på Älvsnabben. Från ingenting börjar det hagla, och jag tjuter till av lycka. Pappa springer mot glashytten, medan jag står kvar i det plötsligt intågande väderförhållandet. Skrattande snurrar jag runt och älskar Göteborgs lynne. På andra sidan staden står min väns bil i lågor. Han upplever en annan sorts adrenalinpåslag än jag; medan mitt beror på lycka, beror hans på överlevnad.
I podden Affekt pratar aspekt.nu:s medarbetare Emelina med bästa vännen Linda om vad som än faller dem in. Allra helst i affekt.
Blått blod och leende kvinnor i reklamen, stor påverkan på miljön, rejäla kostnader varje år och fortfarande skamfullt att köpa. Mensskydd är ett jäkla aber! De torkar ut, skaver, fastnar, läcker och parfymeras med syntetiska blomdofter. För vissa personer stavas räddningen ”menskopp”, medan andra verkligen inte får denna produkt att fungera. Då kan den folkbildande och extremt kunniga Annelie på menskoppen.se hjälpa dig att hitta rätt i djungeln av små silikonkoppar.
Hur människor reagerar i krissituationer skiljer sig mycket åt. Vad vi minns och hur det faktiskt gick till skiljer sig också ofta åt. I den här artikeln jämför jag mina minnen av när jag ramlade och skadade mig i mitt hem, med vad som faktiskt sades i min konversation med SOS Alarm. [Triggervarning: blod]
Vad är en dröm? Är det en förhoppning om att något ska ske? Eller är det blott en fantasi som aldrig kan slå in? Och kan drömmar enbart vara av godo, eller kan en önskan om att något hemskt ska inträffa också kallas dröm?
För en tid sedan unnade sig Aspekts medarbetare Shade Hassanvan en veckas semester i Alanya i Turkiet. Här berättar hon om sina intryck och upplevelser.
Julen närmar sig i stormsteg och snart är vart och vartannat torg och köpcentrum en plats för en julmarknad. Vi på Aspekt.nu vill tipsa om de marknader vi tycker är värda ett besök!
Vad är egentligen ett nyord och vilka lanserades 2011? Läs min krönika om vad det innebär att göra en juholt, vad du lider av när du är åsiktstaliban och om mobiler som får gratis dagisplatser.
Det är för många måsten överallt. Jag sparkar bakut. Vad händer om jag inte längre förmår mig att fylla stadsmissionens bössor, skura golvet på ett ålderdomshem och släppa laboratorieråttorna fria? Måste man helt enkelt bli klassad som egoist, när man inte längre är vänsterpartist?
