När jag blev sjuk blev jag det med råge. Jag var sjukskriven väldigt länge – och när man dessutom trillat mellan stolarna hos olika instanser får man plötsligt väldigt mycket fritid. Vad gjorde jag då med all denna fria tid? Jo, jag handarbetade. Och såg på film. Oftast samtidigt.
Handarbete började jag med i mellanstadiet. Sydde lite gosedjur, broderade en påskduk, stickade på en smal och lång halsduk som aldrig blev färdig eftersom det var dödstråkigt, samt sydde mig i fingret med symaskin och fick men för livet. Senare pausade jag handarbetandet i några år, bara för att återuppta det när jag blev sjukskriven 2007. Jag började brodera korsstygn, sy klänningar, sticka tröjor och sjalar, virka handledsvärmare och små figurer, och jag kan inte sluta.
Både min mor- och farmor broderade stora alster med förbaskat små stygn, medan min mamma ”övergav” broderiet på åttiotalet för att ägna sig åt sömnad. Alla tre stickade. (För att bara nämna några släktingars handarbetsförmågor.) Av mormor fick jag då och då stickor, virknålar och brodergarn i världens mest udda färger (mycket träskgrönt, snorgult och diarrébrunt) som hon inte längre hade användning för. När mormor gick bort berättade jag för min släkt att det enda jag verkligen ville ärva var hennes brodersax i form av en fågel. Den fick jag, och även om den inte är mycket att ha som sax, är den vacker och full av minnen. Dessutom fick jag resten av lådan med garndockor i inälvslila, blodröda och leverbruna nyanser. Vad broderade mormor egentligen?
Varför handarbeta?
Förr handarbetade jag för att tysta skriken av ångest i min hjärna. Nu gör jag det för att sysselsätta händerna och för dopamintillförseln (kroppens egna antidepressiva hormon). På grund av min psykiska ohälsa och mina diagnoser är jag väldigt dålig på att avsluta projekt, men när det kommer till handarbeten brukar jag faktiskt klara av det. Avsluta dem alltså. För det mesta. Även om det tar emot att fålla kanter och rama in broderier. Eller fästa trådarna på en ylletröja och blocka den. Plus att jag inte har plats på väggarna för alla mina verk. Men en liten dopaminvåg blir det allt av att få färdigt ett alster och det är inte fy skam.
Jag vet att jag inte är ensam om det här; att handarbeta sig igenom en sjukskrivning, sorgeperiod, utbrändhet eller dylikt. Det är meditativt. Det är stillsamt. Det är kreativt. Det är olika för alla som utför det. I tidningen Hemslöjd (från 22 maj 2023) säger Sofia Vusir Jansson att hantverkets repetitiva rörelser tog henne genom sorgen av sin pappas bortgång.
”Att aktivera händerna är att aktivera hjärnan. Aktiva händer bidrar därför till att hålla igång de synaptiska nätverken i vår hjärna.” /Göran Lundborg, handkirurg, forskare, författare.
Cirka en fjärdedel av befolkningen sysslar regelbundet med någon form av handarbete och det är allt från att fläta korgar, göra blommor av crepepapper, tälja trägubbar, sticka inneskor, pärla tv-spelsfigurer, måla på kaffekoppar, sy tunikor, smida knivar till att virka klänningar. Listan kan göras väldigt lång.
Handarbete kan som sagt vara meditativt. Det är upprepande, du behöver fokusera på vad du håller på med och vara relativt lugn. Och meditation har sedan länge visat sig vara bra för den psykiska hälsan. Och eftersom jag inte har ro till att meditera passar det därför utmärkt att handarbeta istället.
Forskningen
Studier har visat att handarbete är effektivt mot ångest, eftersom du blir distraherad från obehagskänslorna när du koncentrerar dig på att till exempel sticka. I en studie med fler är 3500 stickare, publicerad i The British Journal of Occupational Therapy, kunde det fastställas att stickning frigör dopamin. Och eftersom dopamin som sagt är kroppens egna antidepressiva hormon, kan därför stickning hjälpa till att motverka depression. Samt att i en studie från Harvard Medical School, kunde de se att folk som stickade fick lägre puls och därmed sänkte sitt blodtryck en aning.
Tidskriften Neurology har skrivit om en annan studie, som slagit fast att individer som målar, skulpterar, fotar och ritar i medelåldern och hög ålder löper 73 % mindre risk att utveckla mild kognitiv försämring jämfört med de som inte ägnar sig åt konstnärligt skapande. De som utövar handarbeten löper dessutom upp till 45 % mindre risk för demens än de som inte ägnar sig åt dessa aktiviteter.
I flera andra studier har det visat sig att personer som ägnar minst 100 timmar om året åt kreativa fritidsintressen rapporterar att de mår betydligt bättre mentalt än de som ägnar färre timmar åt sina hobbyer.
Så vad väntar du på? Köp till exempel en virknål, några garnnystan och låna en biblioteksbok om hur man gör amigurumi (mjukdjur) och virka dig en panda eller en miniversion av dig själv. Eller sticka ett par raggsockor, lagom till när elpriserna stiger igen. Eller plocka med dig en pinne från skogen och tälj dig en smörkniv. Brodera ett fult ord på en loppisduk, lägg på kaffebordet och se hur lång tid det tar innan någon lägger märke till det. Kom igen, det blir kul. Och avslappnande. Kanske inte precis i början, men i det långa loppet. Det säger faktiskt forskningen!
Tips:
- Garnstudio har hur mycket gratismönster som helst och dessutom oändligt många instruktionsvideor för ungefär alla stick- och virktekniker som finns.
- Selfmade har också en hel hög med pyssliga gratismönster.
Riktigt intressant. Tack för länkar med mönster!