Aspekts medarbetare Shade Hassanvan unnade sig en semestervecka i Turkiet. Här berättar hon om sina upplevelser.
En tradition som man gör när man för första gången kommer till en stad i Turkiet är att göra hamam. Ordet betyder värmespridare och går ut på att man åker till ett turkiskt bad med olika typer av spabehandlingar. Min lillasyster och jag valde att boka hamam-besöket hos en utflyktsagentur som låg på en av gatorna nära vårt hotell, istället för att boka via resebyrån som vi åkte med. Priset var mycket billigare hos agenturen, antagligen för att det finns hamam med olika standard. Från billigare alternativ med mindre behandlingar till vip-ställen.
Det var regnigt första dagen vi var där, så vi tänkte att det skulle bli en utmärkt och avkopplande upplevelse. Vi fick skjuts dit och hem med en taxi som åkte till olika hotell i spöregnet. Chaffören åkte runt i cirklar för att även hämta upp andra gäster, men till slut kom vi fram till hamamet.I entrén fick vi några gamla gröna tygdukar stället för handdukar, vilket kändes lite ofräscht. En man visade oss vilka ”stationer” vi skulle gå igenom. Vi började med att bada i jacuzzin, som hade ljummet vatten och inte bubblor överallt. Men gröna och blå nyanser från lampor lyste så att det ändå blev effektfullt och coolt att sitta i jacuzzin. Nästa steg var att gå in i en bastu. Det fanns både en vanlig och en mentholvariant. Vi gick in i båda. Det var så fruktansvärt varmt att jag fick svårt att andas och var tvungen att gå ut efter någon minut. Nästa stopp var att rensa döda hudceller från kroppen, så kallad pealing. Vi fick ligga på en upphöjd stenskiva, och det var män i ca fyrtioårsåldern som skulle peala ens hud. Det kändes lite obehagligt att bli behandlad över nästan hela kroppen av en okänd man med handskbeklädda händer. Därefter var det dags för någon slags massage. Där var det en man som smörjde in våra kroppar med en doftande aromkräm, som man fick betala extra för. Det tog ungefär två minuter, och efter det fick jag vänta en stund tills en kvinna gav mig skummassage. Det var mycket folk på hamamet och behandlingarna var snabba, så det var kanske inte så bra kvaliét på behandlingarna. Ungefär som att man var i ett köpcenter och fick kort och snabb service. Nästa steg var att vänta på oljemassage som skulle vara i trettio minuter, men som var över efter bara en kvart. Där fick man välja om man ville ha en kvinnlig eller manlig massör. Jag valde en kvinnlig. Massagen var inte alls avkopplande eller skön, hon tryckte väldigt hårt så att hela min kropp spände sig. På det stora hela var det en rolig och ny upplevelse, men behandlingarna var inte speciellt välgjorda och vi lämnade inte stället särskilt avslappnade eller harmoniska.
Mycket i Alanya handlar om kläder med fejktryck. Vi gick runt mycket och kikade i affärer. Jag köpte med mig ett par fejkconverse med leopardmönster och en vit fejknikehandväska med svarta prickar. Den har redan gått sönder! Butiksbiträdena var väldigt sociala och välkomnande och hade mycket frågor, men de var inte lika påträngande som i andra länder jag varit i.
Via resebyrån fick vi sola gratis i solstolar vid stranden på Aladdin Beach Hotel, som låg några hundra meter från från vårt hotell. Dit gick vi varje dag! Vi unnade oss också lyxen att äta mat från hotellets restaurang. Eftersom det fortfarande var lågsäsong, så var det inte fullproppat med turister vid stranden, som jag är van vid från andra resor. Det var cirka 23-25 grader varmt, men jag var en badkruka och badade bara en gång.
Turkisk afton
Strandens restaurang bjöd in oss till turkisk afton. Vi var inte så sugna på att festa, men tänkte att detta skulle kunna bli ett lite lagom arrangemang för oss. De erbjöd sig till och med att hämta upp oss gratis och köra oss tillbaka till hotellet senare på kvällen. När vi väl kom dit var det magdans, och dansören bjöd upp olika människor på scenen för att dansa med henne. Det var speciellt en man som jag lade på minnet. Han skakade loss och bjöd mycket på sig själv. Sedan tog han av sig topless. Hans dans gav oss mycket skratt. Därefter kom det upp en turkisk folkdansgrupp på scenen. En mix av kvinnor och män i olika åldrar. De varierade gruppdans med solodans, där en av killarna utmärkte sig med höga hopp och skarpt markerade dansgester, influerat av dansstilen paso doble. När dansen var slut bjöd en man från gruppen upp mig för att vara med på en utmanande händelse. Han lade en skärbräda på min mage, för att att sedan kasta knivar på skärbrädan. Jag var livrädd!! Visste inte om jag skulle backa ur. Men jag tog mod till mig och ställde upp ändå. När han kastade knivarna så föll vissa ner från skärbrädan och han kastade om dem. Jag ville bara att det skulle ta slut! När det hela var gjort tänkte jag ”nu är det över”. Men jag hade fel, för han hade ett till moment. Han lade skärbrädan en liten bit bort från magen, så att knivarna skulle flyga genom luften över min kropp! Jag lade instinktivt armarna korsade över bröstkorgen. Han missade ett kast, men tur nog fick jag ingen kniv på min kropp! Knivkastningen var en skrämmande upplevelse och jag var rädd. Efter det blev det en del dans med oss i publiken och dansgruppen. När det blev tomt på dansgolvet, gick jag upp och bjöd publiken på lite house dans. Kvällen blev livfull, rolig och magisk, om jag bortser från knivkastningen Denna turkiska afton blev den bästa kvällen på resan!
Sälshow och simning med delfiner
En dröm jag haft sedan jag var liten är att simma med delfiner. När jag fick reda på att man kunde göra det i Alanaya, så bokade jag in mig på det. Först uppträdde sälarna, och när det var delfinernas tur så bjöd skötarna upp folk ur publiken för att dansa framför delfinerna, I slutet av dansen så stänkte delfinerna vatten på dem.
De hade tricks med stora bollar som flög upp I luften och en del hamnade på taket, medan andra hamnade rakt på publiken! Det var lite scary! Deflinerna gjorde flera volter upp I luften, och vid ett annat moment så skulle de hoppa över en högt uppspänd lina. En annan övning var att sälarna breakdancade, då de snurrade runt med hela kroppen på marken. En delfin hoppade upp på poolkanten och slidade längs kanten för att sedan komma ner I vattnet igen. Under den här showen var det fruktansvärt varmt, så jag var tvungen att sätta mig högt upp på läktaren där det var skugga. Sedan var det dags för själva delfinsimningen. Det var en ung tjej som berättade vad vi fick och inte fick göra med delfinerna. Det vi inte fick var att ta på deras huvud, eller greppa tag I fenorna. Vi fick inte heller ha på oss smycken. Men vi fick åka runt i poolen på en delfins mage. Den hälsade också på oss med sin fena och vi fick en puss på kinden, Jag köpte filmen som arrangören hade spelat in med oss, och också två kort. Jag trodde att delfinerna skulle vara mycket gladare och att det skulle bli en riktigt fantastisk och häftig livsupplevelse! Men det blev inte riktigt den stora drömmen som jag föreställt mig. Jag är ändå väldigt glad att jag fick uppleva detta.
ALANYA
Alanya ligger i sydvästra Turkiet. I slutet av 2011 hade staden 103 673 invånare. På 1200-talet grundades staden som Alaiye av seldjukerna. Seldjukerna var en turkisk dynasti som härstammade från härskaren Seldjuk. De styrde i flera länder i Asien under 1000 talet till 1300 talet. Staden är väldigt populär att åka till som turist. Det kommer människor från många länder i Europa. Staden ligger på Anatoliens sydkust och har en större hamn. Alanyas handelsutbyte har ökat väldigt mycket på grund av turismen.
