Quentin Tarantino föddes 1963 i Tennessee, USA. Han växte upp med filmer och har alltid haft filmer som en passion. Han visste tidigt att han ville bli regissör men inte om han kunde. Som han säger själv: ”Innan jag började jobba på min första film Reservoir Dogs så trodde jag att jag kunde göra film, men i slutändan så var det bara en teori, för jag hade inte gjort en långfilm än”. Han hade heller inga planer på vad han skulle göra om han misslyckades – Tarantino hade verkligen satsat allt på att bli en filmregissör. Han är också något så sällsynt som en självlärd regissör, han lärde sig helt enkelt att göra filmer genom att kolla på filmer. Karriären inledde han med att skriva ett manus som han sålde för att få pengar för att komma igång som regissör. Det manuset gjordes till filmen True Romance (1993) regisserad av Tony Scott.
Hans första egna film Resevoir Dogs (1992) handlar om följderna av ett misslyckat bankrån. Tarantino planerade att spela in filmen med kompisar och Budgeten låg på 30.000 dollar. Lawrence Bender, en producent han mött på en Hollywoodfest, blev producent för filmen. Projektet lyckades engagera den kände skådespelaren Harvey Keitel (Taxi Driver, Cop Land) både som huvudrollsinnehavare och som assisterande producent. Tack vare Harvey Keitel fick man in mer pengar; budgeten låg plötsligt på 1.5 miljoner dollar och möjligheterna växte. 1992 visades Reservoir Dogs på Sundance film festival och blev en stor succé, vilket ledde till att filmen blev distribuerad av företaget Miramax Films.
Efter succén med Reservoir Dogs var det dags för nästa film. Nu var Quentin ganska populär och sågs som en lovade regissör med stor potential. Han fick erbjudanden av Hollywood, och blev till exempel tillfrågad om han ville regissera Speed och Men in Black. Men Tarantino började istället att skriva på sitt nästa manus, Pulp Fiction, med kompisen Roger Avary. Pulp Fiction dök upp på biodukarna 1994 med en smäll, och handlade om ett gäng kriminella personer och deras livsöden. Tarantino valde att visa scenerna i filmen i icke-kronologisk ordning, vilket vid denna tid var ganska nytänkande. Filmen hade också en hel del stjärnor i huvudrollerna, bland andra John Travolta och Bruce Willis. Detta var också Samuel L Jacksons (Deep Blue Sea, Snakes on a Plane, Avengers) riktiga genombrott. Filmen vann titeln ”Bästa film” på en av de största filmfestivalerna i världen, filmfestivalen i Cannes, 1994 och även ”Bästa manus” på Oscarsgalan 1995. Att vinna filmfestivalen i Cannes Palme d’Or (Guldpalmen) anses av många vara den största äran inom filmindustrin efter en Oscar för ”Bästa film”. Pulp Fiction anses än idag vara Tarantinos bästa film och rankas som världens femte bästa film på hemsidan imdb.com (internet movie database).
1997 kom Jackie Brown, den första och enda filmen han regisserat som är baserad på ett manus som han själv inte har skrivit. Filmen är gjord efter novellen Rum Punch, och är ett kriminaldrama. Även denna film hade stora stjärnor i rollerna, till exempel Robert DeNiro. Pam Grier som spelade en av huvudrollerna är mest känd för sina roller i ”blacksploitation”-filmerna från 70-talet, en genre först och främst riktad till en afroamerikansk publik. Tarantino är ett fan av dessa filmer, och blev glad över hennes medverkan i hans film. Filmen fick bra kritik, men nådde aldrig hans två tidigare filmers status.
Nästa projekt, Kill Bill, skulle först släppas som en film på ungefär fyra timmar, men ansågs vara för lång och släpptes istället i två delar, Kill Bill: Vol.1 (2003) och Kill Bill: Vol.2 (2004). Filmerna handlar om en kvinna (The Bride) spelad av Uma Thurman (Pulp Fiction, Gattaca). Efter att ha vaknat upp ur en koma planerar hon att hämnas på det gäng lönnmördare som dödat hennes man och som försatte henne i koma.
När Kill Bill skulle släppas hade det gått sex år sedan Tarantino hade gjort en långfilm, och vissa kritiker trodde inte att han fortfarande skulle kunna vara bra som regissör. Det visade sig att de hade fel – filmerna blev succéer och väldigt populära. Som med Pulp Fiction är Kill Bill-filmerna idag en del av vår etablerade populärkultur. Det har varit snack om en ny version av filmerna redigerad till en film, så som den skulle släppas ifrån början, med titeln Kill Bill: The Whole Bloody Affair. Men fansen väntar fortfarande på en release, och det är ännu inte säkert att den kommer.
År 2007 kom Grindhouse, ett samarbete mellan Quentin Tarantino och kollegan Robert Rodriguez (Desperado, Sin City, Machete). Grindhouse var två filmer som visades tillsammans, med fejkade filmtrailers emellan, och var en hyllning till biografer som förr brukade visa två B-filmer, ofta våldsamma och med mycket naket, efter varandra. Dessa biografer brukade kallas för just Grindhouses. Tarantino regisserade filmen Death Proof och Robert Rodriguez regisserade filmen Planet Terror för detta projek. Death Proof släpptes senare separat med nästan tjugo minuter mer material. Death Proof handlar om en seriemördare som dödar sina offer med en dödssäker stuntbil, och spelas av Kurt Russel (The Thing, Big Trouble in Little China). Filmen fick halvbra kritik och anses av många vara Tarantinos sämsta film, men uppskattas ändå av de flesta fansen.
Inglourious Basterds (2009) är Tarantinos sjätte film. Både titeln och lite av premissen är tagen från en gammal B-film, men det är verkligen inte en remake på något sätt. Filmen utspelar sig under andra världskriget och följer bland annat ett gäng soldater som har i uppdrag att döda nazister. Filmen blev skådespelaren Christoph Waltz stora genombrott utanför Tyskland. Christoph spelar en SS-överste vid namn Hans Landa. Rollen fick mycket uppmärksamhet, bland annat för Waltzs skådespeleri och han vann också han en Oscar för ”Bästa manliga biroll”.
När castingen för filmen höll på så kunde Tarantino först inte hitta den rätta personen för rollen som Hans Landa. Han ville ha en person som kunde spela Hans Landa lika bra på franska, engelska, italienska och tyska. Rollen behövde det för att funka, eftersom Hans Landa talade alla dessa språk i filmen. Efter ett tag funderade Tarantino på att lägga ner filmen då han tyckte att rollen var för viktig för att ta bort. När hoppet nästan var ute steg Christoph Waltz in i castingrummet. Efter en kort stund sa Tarantino ”Jag antar att vi har en film att göra”. Filmen blev Oscarsnominerad och bemöttes med bra kritik. Det var den första filmen han gjorde som utspelar sig i förfluten tid, men inte den sista.
Hans senaste film kom 2012, en western som heter Django Unchained. Den handlar om en prisjägare som använder sig av en afroamerikansk slav på 1850-talet i USA för att hitta två av sina måltavlor. I huvudrollerna har vi Jamie Foxx (Collateral, Ray) Leonardo DiCaprio (Gilbert Grape, Titanic), Kerry Washington (Ray, Mr. & Mrs. Smith) och Christoph Waltz (som även denna gång vann en Oscar för ”Bästa manliga biroll”). Även denna film blev en hit och vann en Oscar för ”Bästa manus” och Oscarnominerades för ”Bästa film”.
Med denna film ville Tarantino bland annat att få folk att diskutera slaveriet i USA på 1800-talet, då han tycker att man inte har tagit upp ämnet tillräckligt mycket i filmer och serier. Han ville visa hur brutalt det faktiskt var för afroamerikaner. Tarantino är känd för att använda sig av mycket våld, svordomar och svart humor i sina filmer. Han är även känd för att skriva bra manus och dialoger. Allt detta ser man så klart även i Django Unchained.
Tarantino säger att filmregissörer är som boxare; de har sin tid och det gäller att sluta när man fortfarande är på topp. Han säger också att han ska sluta regissera efter den tionde filmen. Tarantino har verkligen kommit långt; ifrån att jobba som biträde en videobutik till att bli en av de största aktiva regissörerna idag – utan att ens ha studerat till det. Och visst är det fascinerande och inspirerande att veta att det är möjligt att lyckas som regissör enbart genom att kolla på film.
Quentin Tarantinos nästa film, den åttonde i ordningen, kommer i slutet av 2015. Du kan läsa mer om den här: The Hateful Eight – Quentin Tarantinos nästa film.
