Det finns mycket att säga om symptomen för OCD. Det finns också mycket att säga om orsakerna till OCD. Här tänker jag dock begränsa mig till något som inte så ofta tas upp i den allmänna beskrivningen av tvångssyndrom – nämligen kopplingen mellan OCD och moral och skuld.
OCD är en förkortning på begreppet Obsessive-Compulsive Disorder, där obsessions står för tvångstankar och compulsions för tvångshandlingar. Tvångstankar är påträngande och ofrivilliga tankar som skapar stark ångest hos den drabbade, medan tvångshandlingar är de ritualer den drabbade ibland tar till för att fly ångesten. Ritualerna kan antingen vara direkt kopplade till tvångstanken, eller helt irrationella.
MRI-skanning
Normalt när vi står inför moraliska dilemman så kan man med fMRI, en slags magnetröntgen, se att den orbifrontala hjärnbarken, som har att göra med beslutstagande och moraliska känslor, lyser upp. Den spanske forskaren Carlos Soriano gjorde en undersökning med 73 personer med OCD och 73 personer utan OCD. Personerna fick moraliska dilemman presenterade inför sig samtidigt som den orbifrontala hjärnbarken skannades. Bland annat fick de föreställa sig ett scenario där de själva och hela sin by gömde sig i en cell för en fiendesoldat. En nyfödd bebis börjar då gråta och riskerar att avslöja hela byn. Det moraliska dilemmat var här vad man skulle göra i en sådan situation. Skulle man hålla för bebisens mun och riskera att kväva den, eller skulle man låta den fortsätta gråta och riskera allas liv? Resultatet av undersökningen visade att personer med OCD hade högre aktivitet i den orbifrontala hjärnbarken när de ställdes inför dilemmat än de utan OCD. En snarlik undersökning gjord av den medicinska forskaren Ben J Harrison i Melbourne, visade att aktiviteten i hjärnregionen också ökar med svårighetsgraden av testpersonens OCD. Den slutsats man kan dra av detta är att personer med OCD förmodligen har en ökad moralisk känslighet, eller att de med andra ord tenderar att bli mer plågade av moraliska dilemman. Eftersom moralisk känslighet med stor sannolikhet har att göra med skuld, kan man av detta möjligtvis också härleda att personer med OCD har en starkare skuldkänsla.
OCD och skuld
Steven Philipson, fil.dr. i psykologi, skriver att det finns tre olika typer av OCD. Den första karaktäriseras av ångest som lindras genom utförandet av olika ritualer. Den andra består i oönskade och ihållande ångestframkallande tankar. Den tredje kallar han för ansvars-OC. Utmärkande för denna är förekomsten av skuld med eller utan ångest. Ritualerna som denna grupp företar sig är oftast i syfte att skydda en eller flera andra personer. Philipson tar också upp att dessa personer ofta känner att deras mänskliga värde beror på den situation de är i och hur de hanterar den. Att inte utföra en ritual som är till för att skydda någon får dessa personer att starkt tappa sitt självförtroende. Ett känt exempel på hur ansvars-OC kan yttra sig är när någon, helt utan belägg, får för sig att han kört över en person och därför kör fram och tillbaka till platsen där hen tror att detta har skett, för att försäkra sig om motsatsen. I exemplet kan personen också ta det ännu längre och konstant ringa polis eller lokala sjukhus för att fråga om det nyligen inträffat några bilolyckor.
För att fly känslan av skuld brukar personer med denna sorts OCD antingen utföra ritualer – i ovanstående exempel köra fram och tillbaka till platsen eller ringa polisen. En annan strategi är att undvika vissa sysslor helt – i exemplet ovan att sluta köra bil.
Philipson gör en klar distinktion mellan de olika typerna av OCD. Han menar att personer med de två första typerna framför allt styrs av ångest, medan personer med ansvars-OC främst styrs av skuld. Vidare menar han att personer med ansvars-OC har tvång som gäller säkerheten av andra människor, medan de andra typerna har tvång som centreras kring sig själva:
“I would suggest that a standard part of any complete intake for an individual with OCD include a determination of whether the client’s rituals are centered around reducing anxiety in regard some risk to themselves, or assuaging their sense of guilt about, and responsibility for, some harm that may come to others.”
Detta antyder att skuld normalt är kopplad till andra personer. När det gäller en själv så är det ångest utan skuld som föreligger. Till exempel tar han upp att när det gäller överdriven renlighet så är syftet för en person med ansvars-OC att skydda andra, medan syftet för personer med andra sorters OCD är att själva inte bli sjuka. Men stämmer detta verkligen? Kan man inte känna ansvar och skuld även för sig själv? Är det faktum att man har tvångstankar eller utför handlingar som kretsar kring en själv tillräckligt för att man ska utesluta skuld och ansvar? Dessa frågor är viktiga att tänka på för att inte göra stora distinktioner där sådana kanske egentligen inte existerar. Dessutom är det utan tvekan så att många med tvång som kretsar kring dem själva också har tvång som kretsar kring andra. Detta försvagar distinktionen ytterligare.
Tanke-handlingsfusion
För att återknyta till OCD och moral så finns det en klar skillnad på hur många personer med OCD och hur många personer utan OCD förhåller sig till tankar med innehåll som de anser vara omoraliskt. Om en sådan tanke dyker upp hos en person utan OCD kanske personen för en stund tycker att det är konstigt, men går sedan vidare. En person med OCD börjar dock istället att älta tanken: ”Varför har jag en sådan tanke? Vad säger denna tanke om mig? Innebär denna tanke att jag är en ond person?” Sedan börjar en lång, överdriven process för att bekräfta att man inte är den omoraliska och onda person som man anklagar sig själv att vara. Dessutom har personer med OCD oftast det som kallas tanke-handlingfusion, vilket innebär att man tror att tankar väsentligen är detsamma som handlingar. En omoralisk tanke är då lika hemsk, eller i alla fall nästan, som en omoralisk handling. Detta försvårar läget och sätter en avsevärd högre moralisk press på dessa personer.
Det råder alltså ingen tvekan om att det finns ett stort samband mellan OCD, moral och skuld. I själva verket är teorin om detta samband varken ny eller okänd bland forskare, och det finns mycket skrivet i ämnet. Däremot är teorin inte så aktuell inom tillämpad psykiatri. För att bättre kunna behandla OCD bör man förstås ta den på större allvar. Frågor som man bör arbeta med är hur stort och grundläggande sambandet mellan OCD, skuld och moral är, och framför allt hur insikten om detta samband kan utnyttjas för att få en så bra behandling av tvångssyndrom som möjligt.
