Under sensommaren 2018 valde jag att spela igenom The Nathan Drake Collection, plus det fjärde spelet A Theif’s End. Uncharted 1-4 var en spännande tv-spelsupplevelse, med en tydlig utveckling i både dialog och spelmekanik. Varning! Denna spelrecension kan innehålla några mindre spoilers.
Vi lever i en tid då det är möjligt att vara aktiv dygnet runt. Du kan jobba, shoppa, festa, träna eller spela 24/7. Med sådana möjligheter är det oundvikligt att det blir för mycket för många människor, och att många blir sjuka. Oftast rör det sig om psykisk ohälsa, sjukdomar som inte ”syns”, men i regel är även somatiska krämpor, samsjuklighet och generellt försämrad hälsa vanligt förekommande.
Den kan slå ner som blixt från en klar himmel eller låta vänta på sig i evighet till den arme konstnärens stora förtret. Är inspiration nödvändig för skapandeprocessen, eller bör den estetiske virtuosen hellre förlita sig på rutiner och ett tjockt pannben för att få någonting gjort?
Rimworld är ett datorspel skapat av Ludeon Studios, och är en singelplayer kolonisimulator där din uppgift är att skydda din koloni och se till att den frodas och utvecklas. Invånarna i kolonin är av olika skäl fast på en planet i ytterkanten av galaxen.
En hundra procent mansfri musikfestival. Det har aldrig funnits förut. I alla fall inte i den här skalan eller utanför undergroundsammanhang. Men i år var det dags – i Sverige, i Göteborg, på Bananpiren. Statement Festival skapades som en reaktion på de sexuella övergrepp och trakasserier som sker på andra festivaler. Var Statement något att ha då? Som festival, upplevelse och som statement?
Redan på min första festival, Hultsfred 2005, visste jag att det här inte var något för mig. Ändå gick jag på fler och fler festivaler. Varje gång kände jag ”det här är inte min grej”. Det var för bullrigt, för mycket folk, för skräpigt och bara för mycket. Trots detta skulle jag, under mitt trettiotredje levnadsår, på min första metalfestival. På Öland dessutom.
Anna Jörgensdotters prisbelönta släkthistoria Bergets döttrar läses och dissekeras av en av Aspekts skribenter.
Trots att jag har trivts bra här på redaktionen är det snart dags för mig att ta nästa steg i livet. Tiden kan inte stå stilla, även om jag ibland skulle önska det. Till exempel när spårvagnen går strax innan jag hinner fram till hållplatsen. För jag tycker inte om att komma försent.
Livet är lite som en ballong. Den växer och krymper hela tiden men om man mår dåligt är det som att den bara fortsätter krympa. Livet är inte lika stort och kul som det en gång var.
På mellanstadiet tragglar väl de flesta elever Sveriges landskapsdjur- och blommor. Dessa kunskaper sitter sällan i särskilt länge. Nuförtiden skulle jag bara kunna para ihop enstaka blommor eller djur med rätt landskap, men att vildkaprifolen är Bohusläns landskapsblomma, det sitter som berget.
Unghunden är den perfekta översiktsboken för dig som har en hund som ännu inte passerat unghundsstadiet. Boken ger dig information om allt du behöver se över i unghundsåren. Vissa saker beskrivs ingående och det är lätt att tillämpa direkt på hunden, men ibland får du tips på hur du ska söka dig vidare för att hitta utförligare information eller skaffa större erfarenhet.
Hur vi klär oss säger någonting om vilka vi är som personer. Klädvalet kan uttrycka såväl auktoritet som normkritik men även fungera som statusmarkör. Olika typer av kläder har gett människor status genom åren, men vilken typ av kläder är det som ger status idag?
Gertrud Hellbrands fjärde roman Satyricon är ett mångfacetterat drama med mörka undertoner, en berättelse där teman som makt, sex och underkastelse står i centrum.
Mannen som går framför mig tänder en cigarett. Jag skyndar mig förbi honom för att slippa röklukten. Det är ett av de största problemen med att vara i stan för min del – folk röker överallt. Men det här är ingen text om rökning. Det är en text om Göteborg, staden där jag har bott hela livet.
Att turerna kring Svenska akademien har varit många på sistone har väl knappast undgått någon. Men nu är faran överhängande; Det kanske inte blir något nobelpris i litteratur i år! Världens bokfantaster darrar. Vad ska vi ta oss till? Mitt bästa förslag är att ta en närmare titt på en roman skriven av fjolårets pristagare Kazuo Ishiguro, nämligen Never let me go.
I nyhetsflödet berättas det ofta om att barn och unga rör sig allt mindre. Forskare såväl som de flesta andra vill råda bot på detta genom mer schemalagd idrott i skolan. Men skulle verkligen alla elever må bättre av det? Den frågan är det sällan någon som ställer.
