Introversion

Är det normalt att tycka det låter rätt gött att bli strandsatt på en öde ö? Att vara nöjd med att bara ha två vänner? Eller att det är den sociala interaktionen med kollegor eller klasskamrater som är det mest energikrävande med arbete eller studier? Ja, om du är introvert. Aspekts skribent Marika Berndtson har läst Introvert: den tysta revolutionen av Linus Jonkman och funderar över ”social baksmälla” och det faktum att hon behöver tre gånger så mycket ensamtid som sina vänner.

En kompis var på besök i stan och mellanlandade hos våra gemensamma vänner:

– Har du messat Marika om att du är i stan?
– Nä, men jag tänkte hänga där i kväll, så ringer henne på vägen.
– Så du ska åka hem till henne utan att ni har bestämt något? Hon fixar inte sånt.
– Det är ju bara några timmar – det löser sig.

Det gjorde det inte. Jag fick panikångest och det slutade med att kompisen fick hänga någon annanstans. Jag kan inte hantera spontanitet.

Introversion – dagens laktosintolerans

Vad är introversion? Enligt författaren Linus Jonkman, vars bok Introvert: den tysta revolutionen delvis ligger till grund för denna artikel, är det 10-talets laktosintolerans; få led av det förut, men att när folk nu börjar känna efter så, jo, de är nog lite introverta trots allt. De allra flesta människor kan tycka att det är nervöst eller läskigt att hålla tal, redovisa inför klassen eller gå på fest utan att känna någon, men det behöver inte handla om introversion.

När Carl Gustav Jung introducerade begreppet 1921 menade han att introverta är inåtvända personer som i sitt tänkande styrs mer av sina egna uppfattningar än av yttre händelser, argument och situationer. På utsidan kan de verka likgiltiga och kyliga, men innanför finns ofta ett rikt och nyanserat känsloliv. De utåtvända personer­na, de extroverta, är mer realistiska men också ytligare. De tänker hellre konkret och individuellt än abstrakt och generaliserande.

En vanlig (miss)uppfattning hos allmänheten är att en introvert person är blyg och folkskygg, medan en extrovert är social och utåtriktad. I verkligheten forskas och diskuteras det fortfarande hur introversion ska definieras. Det är ett komplext begrepp, men många sammanfattar introversion med var du lägger din uppmärksamhet och varifrån du får din energi – din inre tanke- och sinnesvärld eller andra människor och ting. Vissa psykologer beskriver introverta som personer vars energi tenderar att expandera genom reflektion och krympa under interaktion. Detta liknar Jungs förklaring, även om han fokuserade på mental snarare än fysisk energi.

Susan Cain, hyllad författare till Quiet: The The Power of Introverts in a World That Can’t Stop Talking, menar att introversion handlar mer om hur du svarar på stimulans, inklusive social sådan. Medan extroverta verkligen längtar efter stora mängder stimulans, känner sig introverta som mest levande och mest kapabla när de befinner sig i mer lågmälda miljöer. Det handlar alltså inte bara om hur social en vill vara; den sociala aspekten är snarare en följd av hur ens hjärna bearbetar information, och hur mycket som behöver hända för att en ska tycka att det händer tillräckligt mycket. En extrovert behöver mer aktivitet än en introvert, som har mer kvalitetstid med sig själv.

Flera studier visar att det är ärftligt och fysiologiskt mätbart huruvida du är extrovert eller introvert, och att detta märks redan vid några månaders ålder. Det ändras normalt inte över en livstid – ett introvert barn blir en introvert vuxen – men en präglas även av till exempel uppväxt och rådande normer.

Att vara (introvert)

”Vi är minst tre personer: den vi vill vara, den vi är och den andra ser. Problemet med självskattningstest är att  det är vanligt att lägga in mycket av den man vill vara i svaren.” – Jonkman.

Jonkman skriver att 70 % av jordens befolkning uppskattas ha tydliga behov av både extrovert och introvert art, så kallad ambiversion, och att de flesta av dessa personer säger sig vara mest extroverta. Endast trettio procent är hårt präglade av sin introversion eller extraversion. Jung menade att ingen kunde vara hundra­procentigt åt ena eller andra hållet utan att bli galen. Introverta kan alltså även ha utåtriktade drag och vice versa. Jag har introverta vänner som, ifall de lämnas i fem minuter på en fest, hinner skaffa tre nya kompisar. Sedan har jag den extroverta vännen som i lugn och ro måste ta ett bad ett par gånger om dagen, för att sedan springa iväg på 17 möten och dejter. Vem du är i ett rum är beroende av vem mer som är i rummet; i ett introvert sällskap kan den minst introverta ta en något mer extrovert roll, precis som att den minst extroverta i en grupp (bestående av extroverta) lätt kan ta ett steg tillbaka och bli tystlåten.

Eftersom nästan alla har introverta sidor kan de allra flesta också känna igen sig i texter och bilder som beskriver introversion, vilket kan förklara denna plötsliga introversion-inflation. Och precis som de flesta andra har jag både en introvert och en extrovert sida, men hos mig dominerar den introverta. Jag har ett normalt närhetsbehov och blir lycklig av att umgås med vänner, familj, kollegor och bekanta. Men jag får ingen energi av det. Alls. Jag behöver några dagars, helst en veckas, framförhållning för att samla energi inför vad det än kan vara, och sedan lika lång tid för återhämtning. Att inte lämna lägenheten på en vecka är inget ovanligt. Eller fel.

Blyghet, social fobi och introversion

”Jag ogillar inte andra människor. Människor i allmänhet är intressanta, sympatiska, roliga och begåvade. Jag har bara inget större behov av att umgås med dem.” – Jonkman

Asocial, antisocial, osocial är ord som felaktigt används för att beskriva introversion. Att vara blyg är inte heller samma sak som att vara introvert, och du kan vara en blyg introvert eller en blyg extrovert. För medan intro­version är mer neurologiskt betingat är blyghet en social hämning. Som introvert föredrar du att vara själv, som blyg är du obekväm i sociala sammanhang. Båda drar sig undan på fester, men av helt olika anledningar: den introverte gömmer sig på toaletten för att få en andnings­paus och ladda batterierna, medan den blyge har ångest och känner sig besvärad av eventuell uppmärksamhet. Är du däremot rädd för sociala situationer har du snarare social fobi. Vissa forskare anser att blyghet och social fobi bara är olika grader på samma skala, medan andra betonar att det sistnämnda är en fobisk personlighetsstörning och blyghet en social hämning. En vän till mig har social fobi – för fem år sedan lämnade hen inte ens sin lägenhet, av kraftig rädsla för att dömas socialt. När jag var öppen med att festens höga musik och alla människor dränerade min energi blev vännen lugn och kände sig mindre konstig. ”Det är inte alltid jag är inne i min sociala fobi, men när jag är det så påverkar den allt. Vissa dagar känner jag mig inte rädd för något och andra skäms jag över min existens.”

Det tysta Sverige

Sverige ses som ett introvert, blygt och återhållsamt land. Vi gillar våra regler, köer och att slippa sitta bredvid någon på bussen. Men landet Sverige är västerländskt och i västvärlden är extraversion norm. Detta blev tydligt när jag slog upp synonymer för introvert och fick ”inåtvänd, sluten, grubblande, försjunken i sig själv och självupptagen” som resultat. Under extrovert stod det ”aktiv, utåtriktad, utåtvänd, öppen och lättillgänglig”. Det sistnämnda har helt klart en mer positiv klang. Du hittar inte jobbannonser som efterfrågar folk som ogillar grupp­arbeten, inte klarar av stress eller snabba förändringar. Det är praxis att personliga brev utelämnar detaljer som att en inte är framåt eller bara kan ha en boll i luften. Och av egna erfarenheter vet jag att företag inte svarar på sådana (ärlig) ansökningar.

Hörs du inte, syns du inte. Jonkman skriver att den stenhårda konkurrensen om uppmärksamhet göder våra extroverta sidorna. Vi skolas till att klättra över varandra och ringa rekryteraren eller mäklaren för att ”visa intresse”, även om det uttryckligen undanbedes. Den extroverta normen blir särskilt tydlig i klassrum eller vid arbetsmöten. Grupparbeten (där den mest högljudda bestämmer) och hålla presentationer om allt är praxis. En ska argumentera för sina betyg och kan du inte det är du körd. Uppmaningen om att våga ta plats har många tolkat som att ta andras plats. Min gymnasieklass var ett lysande exempel på detta; fylld av starka viljor och ledd av en ännu starkare lärare. Där spelade det ingen roll om jag lärde mig att ta mer plats än vanligt – det var alltid någon som tog ännu mer. De introverta tystnade och alla ambiverta tvingades/uppmanades att ta mer plats och prata ännu högre.

Samtidigt som dagens tonåringar lever mer extrovert än sina upplagor på 1940-talet, blir de allt mer stressade. Vi svenskar kanske är ett blygt och passiv-aggressivt folk – i nyktert tillstånd – men vi känner att vi måste ge sken av att vi inte är det. För det är fortfarande lite fel att inte vara extrovert.

Mående hos introverta och extroverta

Enligt studier har extroverta starkare kontakt med sina positiva känslor vilket ger dem en positiv grundinställning till livet. Introverta har lättare att fokusera på de negativa känslorna och är mer cyniska, mer pessimistiska och mer desillusionerade. (Introverta hyser dessutom en gen­erell misstro mot främlingar.) Detta betyder inte att introverta aldrig är glada. De uttrycker det inte på samma sätt som extroverta gör, utan det handlar snarare om en upplevelse av harmoni, njutning och lycka. Det betyder inte heller att extroverta människor aldrig mår dåligt eller hamnar utanför, men som regel mår de bättre och har en högre självkänsla under uppväxtåren. Introverta barn blir å sin sida oftare mobbade i skolan – kanske för att de har svårare att anpassa sig till grupper och trender. Introverta barn har ett tämligen jämt humör, är mer lättskrämda (relaterar: jag var rädd för allt!) och något mer känsliga för yttre händelser. Ett karakteristiskt drag är också att inåtvända barn föredrar att observera innan de provar på nya lekar. Vuxna introverta berättar att de som barn ofta kände att det var något fel på dem, och att de fick höra att de behövde komma ut ur sitt skal och vara mer aktiva på lektionerna. Det sistnämnda fick jag höra jämt, följt av ”då skulle du få MVG”. Men eftersom jag inte bara var blyg och introvert, utan även hade odiagnostiserad adhd, var jag rätt chanslös.

Jonkman skriver att extroverta har en ventil som konstant släpper ut känslor, men att introverta saknar förmågan att kunna ventilera lite åt gången. De tenderar snarare att samla på sig alla känslor tills de kokar över, för bakom den lugna ytan rör sig lika starka känslor som hos den extroverte. Hos introverta kan det ta lång tid för de starka känslorna att klinga av, vilket Jonkman anser är en förklaring till att introverta oftare skulle vara benägna till långsinthet.

Det här kan kännas nedslående, inte minst när Världshälsoorganisationen även definierar introversion som ett mentalt hälsoproblem och att personlighetstypen betraktas som ett handikapp. Men det finns samtidigt forskning som visar på att introverta har en hög akademisk kapacitet och är starka på impulskontroll, visualiseringsförmåga, samvetsgrannhet, självständigt tänkande och struktur. Om de inte stressas.

Stress, yttre stimuli och tristess

Extroverta och introverta reagerar på stress på extremt olika sätt. En extrovert blir mer social, mer kontakt­sökande och mer impulsiv. Hen kan jobba snabbt och fokuserat. För en extrovert är det ett stressmoment att inte ha något inplanerat, eftersom det betyder tristess och rastlöshet. En glad extrovert vill att det ska hända saker, typ ses på en fika eller åka till Berlin, sådär spontant du vet.

En glad introvert söker avslappning och att minska antalet aktiviteter. För en introvert är känslan av att vara klar mycket njutbar och därför är en tom kalender samma sak som frihet, eftersom målet är uppnått. Att däremot få oplanerat besök är ett intrång i vardagen och kalendern, som Jonkman uttrycker det. I tre år bodde jag ihop med en extrovert kompis, som fick oväntat besök väldigt ofta. Eftersom hen kände mig försökte hen säga till i förväg, men ofta dök folk bara upp nere i porten för att vi bodde centralt. Då fick jag ångest, gömde jag mig på mitt rum och skyllde på att jag inte hade duschat.

En stressad introvert blir mer innesluten, reflekterande och avståndstagande. Detta på grund av att ett introvert sinne stänger ner under stress, eftersom vi blir över­stimulerade. Om stressnivån inte är för extrem kan den introvertes lugn dock bli fördelaktigt, då hen tänker efter snarare än bara reagerar.

Extroverta störs av saker när de försöker slappna av, medan introverta störs av saker när de försöker koncentrera sig. Då introverta lätt uppslukas av det de sysslar med, blir avbrott mycket besvärande. Därför är till exempel öppna kontorslandskap väldigt stressande för introverta eftersom det aldrig är tyst eller stilla, och att en närsomhelst kan bli avbruten av en kollega. (”När den introverta revolutionen faller är kontorslandskap det första som avskaffas.”) Studier visar att introverta är sårbara i tankeprocessen; stress får tankarna att trassla ihop sig och den styrka introverta normalt har i form av logik, reflektion och analys försvinner. Men som det betonas i Den tysta revolutionen är att ingen i universum dummare än en stressad introvert. Stress är kort sagt den introverta akilleshälen. Vi är bäst när det inte gäller, så tvinga oss inte att ta spontana beslut.

Skyddad bakom skärmen

Ibland hittar den introverte inte tillbaka till det som hen nyss grubblade på. Det är kanske effektivare för den extroverte att avhandla saker öga mot öga eller att ringa, men för den introverte är det ofta bättre med mejl, eftersom ingen då behöver avbryta någon och den andra parten kan svara när hen själv vill. Det är nämligen en form av maktutövande att ta andras tid i anspråk – när du gör det visar du att din tid är mer värd. Men eftersom folk inte kan läsa varandras tankar är det bra om intro­ver­ta är öppna med vilken kommunikationsstil de föredrar. Jag valde av just denna anledning att utelämna telefonnummer på mitt visitkort. Det utåtriktade sättet att kommunicera är inte fel, däremot bör detta tillvägagångssätt inte ha företräde.

Varför introverta har en förkärlek till mejl och internet kan även bero på att de också ofta är bättre på att uttrycka sig i text än tal, och för att på internet kan vi vara extroverta. Bakom skärmen slipper vi närheten, att titta folk i ögonen eller bli avbrutna mitt i en mening. Och vi får extra betänketid. På nätet kan vi handla mat utan att trängas i kassaköer eller småprata, och vi kan sälja våra minutiöst skapade pärlplattor/tv-spel/romaner utan att behöva interagera med köparen. Och vi kan dejta, hitta nya vänner eller prata med andra introverta utan att ens lämna hemmet. För på internet är vi trygga. Och enade, på varsitt håll. Tillsammans, men själva.

Adhd + introversion = paradox?

Extroverta tjattrar på utsidan, introverta har sitt tjatter på insidan. – Någon psykolog

Extroverta personer är väldigt jobbiga. Linus Jonkman hymlar inte med den undertrycka irritationen mot personer som tar plats, pratar högt, kräver utrymme, avbryter, som använder VERSALER och utropstecken!!!!! Dessutom påpekar han att genier och underbarn faktiskt ofta är introverta, och att extroverta är överrepresenterade i ”hamna på sjukhus på grund av nån dumdristig olycka”-statistiken. Faktiskt!

Ändå, när en kommer längre in i boken, är Jonkman öppen med att hans fru Hanna är extrovert. Yvig, impulsiv, mer optimistisk, öppen och social – hon kompletterar honom. Fast som hon beskrivs i början låter hon mest hysterisk och jobbig. Eller som en karikatyr av någon med adhd, medan Linus mer framstår karikatyr-autistisk. För det är vad jag tycker att han beskriver; nidbilderna av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Först på sida 139 bekräftar han min tolkning:

”Vårt sekvenstänkande [inte multitasking] är en av anledningarna till att det finns psykologer som påstår att introversion är en mild form av autism. På samma sätt hävdas att ADHD är en fortsättning på extraversion.”

Senare tar han upp att eftersom gravt autistiska personer har en oförmåga att lämna sin inre sinnesvärld, och att en av gåvorna med introversion är förmågan att göra bilder av intryck – att vända sin uppmärksamhet inåt – anser vissa psykologer att introversion kan höra hemma inom samma område som autism. Sigmund Freud ansåg att den stora skillnaden mellan person­lighetstyperna är just självkontroll; introvertas styrka är eftertanke och analys tillsammans med förmågan att skjuta upp belöningar, och att de är mer närvarande i nuet. Extroverta är däremot sina drifter och impulser. (Och att ha bristande impulskontroll är också ett av de mer välkända diagnoskriterierna för adhd.)

Eftersom jag faktiskt är en introvert person med adhd fick jag en smärre identitetskris av det här kapitlet. Vad är jag, en vandrande paradox? Eller bara matad med bilden av att personer med adhd är högljudda, sociala, spontana och utåt – kort sagt extroverta? För jag har aldrig passat in i den bilden (utom i väldigt korta energipuffar), har aldrig kunnat identifiera mig med sådana personer eller ens gillat att umgås med dem. Kanske var det därför som även diagnosen kom som en sådan chock för mig?

Men medan Jonkman med flera ställer adhd och introversion (autism) mot varandra, påpekade min psykiatriker att varken extraversion eller introversion är ett diagnoskriterium för NPF. Det är inte ovanligt att ha flera NPF-diagnoser samtidigt. Därför är det egentligen inga konstigheter med att ha adhd och vara introvert. Att vardagen blir spektakulärt mycket krångligare, och att alla introversionstestsresultat blir lite missvisande då frågorna är utformade efter en normtypisk person, är en annan femma.

För övrigt har inte alla med adhd utåtriktad hyperaktivitet. Min är till exempel inåtvänd, vilket gör mig konstant stressad. Och hur väl introversion och stress går ihop har vi redan avhandlat. Men jag kan fortfarande känna mig som en bedragare, någon som inte passar in i bilden av vare sig introvert eller adhd. Lite extra förvirrad blev jag när mina internetvänner träffade mig första gången irl och flera sa att jag är precis som de hade föreställt sig, eller precis som är jag på nätet. Undrar om de hade sagt samma sak om jag varit nykter eller inte lika nervös/hyper. Fast samtidigt sa de att jag var ”jordnära”, så så jäkla hyper kan jag inte ha framstått. Är jag väldigt extrovert på nätet? Är det för att jag använder både VERSALER och utropstecken!!?

Ensam eller själv?

”Att straffa en introvert med ensamhet är som att försöka dränka en fisk.”

Engelskan gör ofta skillnad på ”solitude” (mer positivt) och ”loneliness” (negativt), medan den onyanserade svenskan plumpt översätter båda till ”ensamhet”. Personligen använder jag ”själv” när det är frivilligt och ”ensam” när det inte är det.

En av mina nära vänner är på gränsen till väldigt extrovert. Hen går på kompisdejter, startar bokcirklar, åker på utflykter, festar, startar band, pluggar heltid, extrajobbar och gör saker hela hela hela tiden. Men om hen inte får vara ensam ibland, mår hen väldigt dåligt. ”Ensamtid är ett behov, inte ett önskemål” menar Jonkman.

När jag fick min första egna lägenhet hade jag aldrig bott på egen hand, trots att jag flyttat hemifrån fyra år tidigare. I början var det en stor omställning, men snart var det fantastiskt att bo själv. När jag låste upp dörren visste jag att nu var jag garanterad egentid. Nästa flytt tog mig till norra Gotland och ett internat. Där blev skillnaden mellan ensam och själv tydlig; kände jag mig ensam ställde jag bara upp dörren eller knackade på hos grannen tvärsöver, och ville jag vara själv behöll jag dörren stängd. Och fick jag utsocknes besök över en helg märktes det extra tydligt; på 20 m² har du ingen­stans att fly.

På internatet blev det även påtagligt att jag inte var som de flesta andra. När jag bodde själv skyllde jag min isolering på min psykiska ohälsa. I förhållande till de fem personerna som jag lärde känna på Gotland, mina bästa vänner än idag, var det inte bara min adhd som urskiljde mig – det var även mitt stora behov av att vara själv. De kunde umgås nästan varje kväll, även efter en hel skoldag tillsammans. Mitt behov av återhämtning var säkert tre gånger större. Jag valde oftare isolering än socialisering, och även om jag sörjde förlorad tid med mina vänner hade jag inte mycket val. Antingen fick jag missa te-och-Twin Peakskväll eller så brände jag hela veckans energi på ett par timmar. Det bästa var att de här vännerna förstod och fortfarande förstår. De känner mig såpass väl att de vet vad som händer om min bubbla invaderas.

Bubblor, samtal och mängden vänner

Många jämför introversion med att befinna sig i en bubbla. Efter ett par år började jag inse att den här barriären jag har känt mellan mig och de bästa vännerna är just den omtalade bubblan. Min personliga sfär är så pass essentiell att jag distanserar mig även från personer jag älskar otroligt högt. För att jag måste.

Att helt sakna vänner är lika hälsofarligt som att röka femton cigaretter om dagen, enligt en stor studie. Detta gäller alla, oavsett personlighetstyp. Introverta är som sagt inte osociala, men en stor bekantskapskrets kräver underhåll i form av tid och engagemang. All denna tid måste lånas från något annat i ens liv, vanligtvis ens egen- och återhämtningstid. Därför föredrar introverta en mindre grupp vänner och djupare relationer, men detta gör dem också extra utsatta när ensamheten blir ofrivillig. Att förlora en enda vän kan vara ödesdigert och resultera i social kedjerökning och total isolering. Medan det för extroverta är naturligt att göra vänner av främlingar, går introverta på fest för att umgås med personer de redan känner. Att skaffa nya vänner är en konst som är svår att bemästra när en blir trött av människor eller inte tycker om att småprata. Då kan livräddaren återigen vara internet. Eller en extrovert som bestämmer att ni ska bli kompisar. Jag har aldrig förstått hur en skaffar vänner, för det har alltid varit vänner som skaffat mig. Vilket tyvärr kan resultera i att en inte har något att säga till om, eller att ni kanske inte ens klickar.

Jonkman liknar en extrovert person med en Jack russell terrier och en introvert med en fet perserkatt. (Och en ambivert person borde då vara en fet och piggelin Jack perser, som gillar att slappa i soffan och kalajspartaja med lagom många kompisar.) Att en terrier inte får tillräcklig stimuli från en däst katt och att katten finner hunden ofantligt enerverande, ger en rätt tydlig bild varför det lätt kan skära sig när extroverta och introverta interagerar. Och varför det som introvert inte är lika utmattande att samtala med andra introverta, eftersom ens samtalspartner är mer lyhörd och inte avbryter en stup i kvarten. Extroverta tar ofta ordet från andra och förväntar sig samma behandling; det är en naturlig rytm mellan två extroverta att avbryta och avbrytas. ”I vardagligt samtal är vi vana vid att extroverta lånar ordet av oss så fort vi inte pratar tillräckligt fort,” skriver Linus Jonkman. Här är ett typexempel på när min adhd och introversion krockar, eftersom jag mår dåligt när folk avbryter mig och andra, men lätt blir otålig och avslutar folks meningar åt dem. Jag jobbar på det där. Särskilt eftersom jag ofta inte ens avslutar med rätt ord.

Lära känna varandra-lekar och risk för kallprat är anledningar till varför jag stannar hemma. Eller följer efter mina vänner som en svans när vi är ute i sociala sammanhang. Förr trodde jag att det berodde på att de är mer dominanta, men nu vet jag att de är mina ”ledarhundar”. Går jag först betyder det att jag måste ta emot flodvågen av intryck. Jag kanske ses som mjäkig, men jag följer hellre efter en välbekant ryggtavla än agerar plogbil och möter främlingars blickar.

Ett par tänkvärda tips i boken, och något flera stora före­tag har anammat, är att möten endast ska ta 15 minuter och att säga det du vill ha sagt i tre meningar. Dessa principer är inte endast tidsbesparande, utan underlättar också för många introverta. Andra saker som kan vara bra att veta är att vi helst sitter bredvid och inte mitt emot den vi samtalar med. För vi hör dig bättre och vår energi varar lite längre om vi inte behöver ha ögonkontakt. När någon slänger in oss i samtal och inte slutar prata brukar introverta vinkla sin kropp 45 grader bort från talaren. Eller ta upp mobilen för att få några sekunders paus och kunna hämta luft. Introverta gillar ofta att sitta ytterst – lättast att fly – och vill ej ha folk på båda sidorna. (Jag hatar bio.)

Nördar, snöa in och resor

Vill du verkligen lära känna en introvert ska du få hen att prata om sitt specialintresse. Men var beredd på att du inte kommer att få byta samtalsämne på ett tag. För att snöa in på saker är ett centralt inslag i en introvert människas liv.

Mina intressen är sådana jag, om jag verkligen vill, kan ägna mig åt tillsammans med andra. Men som introvert funkis (person med funktionsnedsättning), med oregelbunden tvätt- och duschrutin, blir det mycket soffsittande. Handarbete, läsa, film, rita och färglägga, gosa med kattassar. Och när jag omfamnade gaming-världen fick jag ännu färre anledningar att gå ut. Jag ska bara, och så går det ett halvt dygn av insnöat fix, trots att kroppen gör ont och jag behöver gå på toa. För introverta har lätt för att få flow, bli uppslukade och glömma bort tiden. Det är med andra ord rätt logiskt att väldigt många introverta är nördar.

Fokuset på ett smalt intresseområde kan kopplas till att introverta är känslig för förändringar och tenderar att gilla struktur. Det är väl därför som vi ogillar att resa; det finns för många oförutsägbara moment med en resdag. Dessutom innebär resor floder av nya intryck, mängder av främlingar och massor av aktiviteter. Vilket tömmer en introverts batterier på en fiskvart, samtidigt som det ofta inte går (eller accepteras) att dra sig undan. Som bäddat för katastrof och precis därför som jag passade på att skriva En introverts resedagbok under min första riktiga solsemester.

Trots allt det här är introverta personer ofta utmärkta chefer, säljare (bättre än extroverta, men inte lika bra som ambiverta) och föreläsare. Att ostört få tala om ens specialintresse inför 500 personer kan många gånger vara enklare än att mingla med samma personer efteråt. Bara för att du är introvert betyder det inte att du är obekväm med att stå i centrum: stjärnor som Lady Gaga, Christina Aguilera och Emma Watson identifierar sig alla som introverta. Jag har spelat teater halva mitt liv, men alltid ansett att publik är ett onödigt ont.

Avslutning

Är det enklare att vara extrovert? Jonkman hävdar att det är lättare att passa in i samhället om du är extrovert, men att det däremot är lättare att vara belåten som introvert. För vi behöver inte aktiveras, har sällan tråkigt och uppskattar ensamhet.

I slutet av Jonkmans bok finns ett ”Är du introvert?”-test, men det är otroligt enkelspårigt och sätter ytterligheter mot varandra: brukar du fundera över hur stort universum är eller hur stor din rumpa ser ut i de här byxorna? Det finns inga mellanalternativ för dem som inte passar in i någon av kategorierna. Istället rekom­menderar jag det här, det här och det här testet.

Som avslutning uppmanar Den tysta revolutionen introverta att ”hitta tillbaka till korkeken.” Det handlar i första hand inte om att stå på barrikaderna eller att få alla introvert-poäng på alla tester, utan att se introverta drag som önskvärda och inte fatta extroverta beslut bara för att västvärlden är extrovert. För det mest avgörande i att ”komma ut” som introvert är inte hur andra personer bör förhålla sig till dig, utan hur du förhåller dig till dig och dina behov. Ifrågasätt orättvisa normer och stå på dig om du föredrar mejl istället för telefonsamtal. Och precis som när en har psykisk ohälsa är det bra att sluta dra vita lögner eller komma med undanflykter om att du har magknip eller måste mangla dina lakan. Orkar du inte, så orkar du inte. Behöver du vara hemma för att ladda batterierna och klappa katten (eller faktiskt mangla sängkläder), är detta okej och din omgivning får lära sig att acceptera detta. Samtidigt får du acceptera en viss mängd småprat med kollegor (men skit i ögonkontakt) eller att följa med din vän på mingel som moraliskt stöd (med inplanerad andningspaus). Men tänk på att det är en tvåvägskommunikation; om inbjudningarna slutar komma är det bara att plocka upp telefonen. Och skicka ett sms. Eller mejla.

(Och använd hur jäkla många utropstecken och VERSALER du vill!!!!1one)