BDD är en sjukdom som är ganska vanlig, men samtidigt väldigt okänd. Sjukdomen visar sig i en besatthet av en eller flera delar av kroppen eller ansiktet. Det kan vara en enbart upplevd defekt eller en som finns på ”riktigt”, som blir uppförstorad.
Redan i skolan får man lära sig att man inte duger om man är blyg. Man får om och om igen höra att man måste ändra på sig. Man måste prata mer, prata högre, våga säga vad man tycker, tänker och kan – oavsett vad man tycker, tänker och kan.
Vi har ett samhälle där det ätstörda beteende uppmuntras, där idealet är osunt och där den sjukas svaghet ska vändas till styrka. Där ska den ätstörda göra sig själv frisk.
Sitter jag på bussen, t-banan eller tåg och bläddrar i en morgontidning så vet jag redan när jag tar upp den att jag inte kommer att läsa hela. Inte för att jag inte har tid, det har jag. Tidningen brukar räcka en hel resa om jag har tur …
En berättelse om ett möte mellan två gamla bundsförvanter. En diskussion om svunna tider, här och nu, oförglömliga minnen och hur vi till sist gick segrande ur striden. Striden mot mobbarna.
För de flesta är social gemenskap någonting självklart. Att umgås med andra är något som människor gör utan att de ens reflekterar över det. Men så är det inte för alla. Det finns de som inte vill umgås. De som inte ser den sociala arenan som en självklar plats att befinna sig på, som av olika skäl inte deltar i det sociala livet, eller åtminstone försöker att delta så lite som möjligt. Jag är en av dem.
För någon vecka sedan deltog 9 000 – 10 000 personer i Regnbågsparaden i Göteborg. De flesta deltagarna samlades vid Göteborgsoperan, för att dansande ta sig fram till slutstationen vid Stora Scenen på Liseberg.
The Legend of Korra är en amerikansk animerad tv-serie, som hade premiär på kanalen Nickelodeon den 14 april 2012. Serien planeras ha 26 avsnitt uppdelade på två säsonger, och är en uppföljare till Avatar – The Last Airbender som sändes på samma kanal mellan år 2005 och 2008.
För något år sedan gjorde fotografen Benjamin Ohlsson och hans bror en resa till Papua Nya Guinea. De levde sina första år där, under en tid då föräldrarna hade ett arbete för en stödorganisation. Se Benjamins bilder och läs om hans möte med sin barndomsmiljö.
Detta är ingen klagosång, bara ett konstaterande. Jag har nog egentligen aldrig upprörts särskilt mycket över min boendesituation. Den kunde ha varit bättre, men den kunde också ha varit betydligt sämre. Att skivor och böcker för det mesta legat kvar i sina kartonger, och att tavlor och affischer oftast inte hunnit komma upp på väggen, har helt enkelt varit en realitet.
I alla år har jag fått förklara och argumentera för varför jag inte dricker alkohol. Det finns de som accepterar och respekterar mitt val – men oftast först efter att de fått svar på den obligatoriska följdfrågan: ”varför?”.
Morgonen anländer igen och solen lyser hånfullt in i mina kisande ögon. Ännu en natt med mörkret som bästa vän har passerat och jag har fått utlopp för min kreativitet. Ljudet av passerande bilar och människor på väg till sina arbeten hörs utifrån. Själv skall jag dock sova, eller åtminstone försöka. Men det känns jobbigt. Alla dessa nyvakna människor har tagit natten ifrån mig, min fridfulla tid för mig själv, omgiven av behagligt mörker och lugn.
Jag sitter på ett café i Göteborg och kämpar med min utrustning och gör mig beredd på att intervjua en person som valt att kämpa för sin övertygelse.
Naturen har i alla tider avgudats, nyttjats, utnyttjats och fruktats. Vad är det egentligen som får oss människor att både söka oss till och undvika naturen?
Då jag för tredje gången sedan albumet släpptes i höstas sätter mig ner för att verkligen lyssna igenom Steven Wilsons senaste verk, tvingas jag att kapitulera. Med sina djupa texter och trollbindande melodier påminner den okrönte konungen av modern progressiv rock om den kraft som musik kan ha på en. På ett personligt plan påminns jag också om varför jag en gång i tiden bestämde mig för att själv hålla på med musik.
