Handarbete är något som människan har hållit på med väldigt, väldigt länge. Antingen för att skapa något praktiskt att använda, något fint att hänga på väggen eller bara för att sysselsätta händerna. Men hur hjälper det personer med psykisk ohälsa? Det ska vi ta reda på.
Efter att ha tagit hela världen med storm har succémusikalen Wicked äntligen kommit till GöteborgsOperan.
Det här med läxor är krångligt för många, men svajar dina exekutiva funktioner (som till exempel för personer med ADHD) är det ofta sju resor värre.
Ett klassiskt drömrymdepos från 50-talet blir en svensk film, inspelad på en Finlandsfärja. Vad kan gå fel? Faktiskt inte så mycket, om man frågar recensenten själv.
Nostalgins kraft är inte att leka med. Speciellt inte när det kommer till technoduor från Tyskland. Men frågan lyder: blir något automatiskt bra, bara för att du har väntat på det i 25 år?
Heartstopper är en hjärtevärmande ungdomsserie, vars andra säsong nyligen släppte på Netflix. Serien är baserad på Alice Osemans omtyckta webcomic med samma namn.
Antalet barn med en adhd-diagnos har femfaldigats de senaste tio åren. Ännu snabbare ökar det bland vuxna. Hur kommer det sig? I sin bok Störningen utreder Katarina Bjärvall vad detta kan bero på. Är det på grund av att psykiatrin har blivit bättre på att identifiera adhd eller ligger det något annat bakom?
Det finns en Disneyfilm som ingen pratar om, som få har sett och inte många känner till, undertecknad inkluderad. Den har kallats för ”filmen Disney försökte begrava” och ”filmen som nästan dödade Disney”. Dessutom är det ingen som kan sångerna. Är detta oförtjänt? Nästan 34 år efter premiären valde jag …
Ännu ett välarbetat seriealbum av Ellen Ekman. Med Bättre brinna upp än fejda ut kommer här det sjätte albumet med Lilla Berlin.
I tonåren gjorde jag ett flertal diagram över Disneyfilmer och deras tropes (trope = an overused plot device/ett överanvänt intrigverktyg). Främst de med döda mödrar, väna prinsessor och kärlek vid första ögonkastet. Dessa dokument är sedan länge borta – därför tänkte jag göra om dem, samt reflektera över och undersöka hur det kommer sig att Disney älskar att använda samma tropes om och om igen.
En kort recension av Dylan Morans show Dr Cosmos på Göteborgs Konserthus den fjärde mars 2019.
Häromdagen såg jag John Carter (2012) – den omtalade megafloppen från Disney. Men är den så dålig som det sägs? Och vad var det egentligen som hände som gjorde den till ett sådant fiasko?
Att söka bekräftelse är inget ovanligt i dagens lajktörstande samhälle, men det kan snabbt bli en stor stress och skapa problem. Men om någon bara vill höra att den är duktig efter att till exempel ha dammsugit, trots att denna någon är över trettio år gammal. Hur farligt är det egentligen?
För tre år sedan skrev jag en artikel om dåligt minne och adhd – och hur det ibland kunde sammanstråla, och då riktigt rejält. Hur jobbigt det är att studera och hur vardagen krånglas till. Här vill jag djupdyka i något jag bara snuddade vid då: att spela spel när en har dåligt minne. Det är inte bara jobbigt för en själv, det blir även problem för ens medspelare.
Långt innan boken och filmen Ready Player One släpptes fanns bokserien Otherland av Tad Williams. Den tacklar frågeställningen om VR (virtuell verklighet) och internet flera år före dessa fanns i vart och vartannat hem. Och den är väldigt välskriven, trots att varje bok har mellan sju- och niohundra bibeltunna sidor.
Har du några timmar till övers en tråkig onsdagskväll? Då kan det prisbelönta tv-spelet What Remains of Edith Finch vara något för dig. Det tar två-tre timmar att spela igenom och är både sorgligt och vackert.
