aspekt.nu
Search Results for: Pani

Psykiatri Gone Wrong II

”Jag har inte duschat på jag vet inte hur länge. Så fort jag ser min hud vill jag skära sönder den. Jag har inte borstat tänderna heller. Jag ser inte vitsen med det när jag är döende. Varför ska jag lukta gott? Mina händer krymper när jag tittar på dem.” Agnes har gått från intagen mot sin vilja till utslängd när hon som mest behövde hjälp.

Psykiatri Gone Wrong

”Jag var sexton år när jag blev tvångsintagen på BUP Östra i Göteborg. Jag minns inte mycket. Mamma har berättat att jag bara satt på mitt rum den första tiden och åt Xylocain, bedövningssalva.” Agnes upplevelser från BUP Östra i Göteborg är fortfarande trauman som är svåra att prata om.

Silvia Avallone: Stål – ”Tonårstiden är en ålder full av möjligheter”

Jag vet inte mycket om Italien. Jag vet Mussolini och Berlusconi och mat och mode, typ pasta och Pucci och vilken dag är din Dolmio-dag? Kanske fotboll. Och så vet jag de där lättklädda unga kvinnorna som dansar i teve. Så jag har liksom tänkt rätt mycket på den manliga blicken när jag har tänkt på Italien. Det är ingen föreställning som raseras när jag läser Silvia Avallones Stål, romanen inleds, bokstavligen, med en inzoomning. Det är Enrico som tittar på sin dotter Francesca, med kikare från balkongen.

Fast i min egen kropp

Sommaren är på väg med stormsteg och jag får mer panik för varje dag som går. Med macka i munnen, solen genom fönstret och ångest i kroppen, har jag bestämt mig för att denna ”tröstätardag” är den sista. Semestern är inbokad i augusti och jag vägrar känna mig tjock i mina sommarkläder när det väl är dags att sola och bada. Jag vill förklara min upplevelse kring matens innebörd, men det är svårt att sätta ord på något som känns obeskrivligt.

Sömnlös i Sverige

Morgonen anländer igen och solen lyser hånfullt in i mina kisande ögon. Ännu en natt med mörkret som bästa vän har passerat och jag har fått utlopp för min kreativitet. Ljudet av passerande bilar och människor på väg till sina arbeten hörs utifrån. Själv skall jag dock sova, eller åtminstone försöka. Men det känns jobbigt. Alla dessa nyvakna människor har tagit natten ifrån mig, min fridfulla tid för mig själv, omgiven av behagligt mörker och lugn.

Mexikanska mästare

Det var redan mycket folk i foajén på Göteborgs Konstmuseum när jag en eftermiddag i november gick dit för att se utställningen av Frida Kahlo och Diego Rivera. Jag gick snabbt förbi rummen med Anders Zorn, Ernst Josephson och Marc Chagall, för att till slut komma till utställningen som började med en 15 minuter lång film med svensk berättarröst som introduktion till Frida och Diegos liv. Det är första gången deras målningar ställs ut tillsammans i Sverige.