För några dagar sedan släppte GöteborgsOperan programmet inför nästa säsong. Under en fullspäckad timme presenterades smakprov ur några av de föreställningar som kommer att visas under säsongen 2014/2015, och mellan akterna pratade de involverade om sina ambitioner med säsongens programpunkter.
Nu är det dags för Göteborgs internationella filmfestival. Årets filmfest erbjuder som vanligt flera hundra filmer. Embla Källén guidar i det stora utbudet.
Göteborgsbandet Almathea har i dagarna kommit ut med ett nytt album. Aspekts medarbetare Susanne Brobäck har lyssnat på låtarna!
På Göteborgsoperan spelas just nu operan Kärleksdrycken av Gaetano Donizetti.
Det här är en lättsam och komisk historia i två akter, som fungerar utmärkt som förföriskt glittrande operagodis i höstrusket.
Söndag 1 december kommer GöteborgsOperan premiärsända uppsättningen av operan Kärleksdrycken till ett trettiotal lokaler i Sverige, och blir därmed först i landet med att livestreama en uppsättning med egen utrustning och ett nybyggt kontrollrum.
Bandet CocoRosie bildades 2003 i Paris av de USA-födda systrarna Sierra och Bianca Casady. Deras musik har beskrivits som freak folk och inkorporerar influenser från bland annat pop, blues, electronica, hiphop och opera. I början av september spelade bandet på Pustervik i Göteborg.
Under Kulturkalaset i Göteborg spelade bland annat Imgine Iris på Brewhouse. Bandet bildades i Göteborg för tre år sedan och spelar melodisk dödsmetal. Medlemmarna är Juha Seurujärvi, Calle Ottsjö och Sandra Mattsson.
Det var en varm vårdag som vi besökte Artisten för att se musikalstudenternas uppsättning av Rent, utan att riktigt veta vad vi skulle förvänta oss. Vi kom in i ett rätt litet rum, med stolar uppställda i rader. Röken låg som en dimma över scenen och när tonerna till Seasons of Love ljöd genom rummet visste vi att detta skulle bli något magiskt.
För en tid sedan spelade Markus Krunegård på Trädgårn i Göteborg. Det gav mersmak, rapporterar aspekt.nu:s Helena Johansson.
Efter Refuseds, vad jag har hört uppskattade, spelning på Way Out West i somras, var det dags för Kulturkalasets publik att återuppleva 90-talet i form av norrländsk hardcore. Visst har Raised Fist släppt skivor även under 2000-talet, men detta är ett band som mer vårdar det norrländska HC-arvet än utvecklar det.
Då jag för tredje gången sedan albumet släpptes i höstas sätter mig ner för att verkligen lyssna igenom Steven Wilsons senaste verk, tvingas jag att kapitulera. Med sina djupa texter och trollbindande melodier påminner den okrönte konungen av modern progressiv rock om den kraft som musik kan ha på en. På ett personligt plan påminns jag också om varför jag en gång i tiden bestämde mig för att själv hålla på med musik.
En brittisk journalist beskrev Burials första, självbetitlade album som ett ljudlandskap ekandes genom ett framtida, dystopiskt London begravt under vatten. Det hyllades av en enad kritikerkår och satte ett helt nytt perspektiv på hur musik under 2000-talet kunde konstrueras. I februari släpptes EP:n Kindred.
Jag möter upp Erik och Johanna från bandet Tyred Eyes på en pub på Andra Långgatan för ett samtal. Det kommer att handla om det kommande skivsläppet, knarkrazzior i Milano och Sverigedemokraterna.
För andra året i rad slog Teater Trixter under två helgkvällar i januari upp portarna till SOLO-festivalen. Programmet, som innehöll både trollkonstnärer, poeter och videoinstallationer, vittnade om en spännande helg.
Två nya singlar, tre videos, ny hemsida, ny logga. Bellaroush från Göteborg gör en intensiv omstart. Jag blir välkomnad in i den, för detta stora band, något trånga replokalen. Bellaroush har dock bantat ner sig ifrån sju medlemmar till endast sex.
