Litteratur
Litteratur

Linda Spåman: Den första kvinnan

Omslaget på Göteborgsbaserade Linda Spåmans fjärde bok, Den första kvinnan, ger en försmak av hur djärv den är. Berättelsen om Lilit berör, förför och utmanar läsaren. I den grafiska novellen tar Spåman upp bland annat abort på ett obesvärat sätt, och illustrationerna är råa och obarmhärtigt ärliga. Allt bestrött med glimtar av den svarta humor som är kännetecknande för Spåman.

Jimmy Liao: Färgernas ljud

En flicka som har förlorat synen bestämmer sig för att gå ner till tunnelbanan. Där startar ett äventyr som pendlar mellan dröm och verklighet. Sida efter sida får vi följa flickan som undersöker både den inre och yttre världen med en blindkäpp i handen. Vi får möta cirkuselefanterna, se äppleträdet och labyrinten. Vi får se tunnelbanans olika landskap och flickan som solar på en stor val.

Marc Martin: En flod

Ett barn sitter vid sitt skrivbord och tecknar en flod som finns utanför fönstret. Vi får följa floden som rinner bland höghus, motorvägar, dalar, vattenfall och djungel. Till slut mynnar floden ut i ett hav och barnet åker vidare i sin båt bland fiskar och stormiga vågor. Varje sida i boken är som ett litet konstverk som man kan betrakta länge, länge.

Nanna Johansson: Paradise

”I Paradise har Nanna Johansson samlat tio berättelser om obehagliga kvinnor, nästan helt utan självinsikt”, går det att läsa på bokens baksida. Titeln är tagen från en novell med samma namn. Paradise är sunkhaket där en alkoholiserad mamma naivt förblindas av ungdomens skönhet och därmed förlorar sin sista droppe värdighet. Utan självinsikt? Absolut! Obehaglig? Nja…